Nyheterna är på i bakgrunden. Jag försöker bäst jag kan, att i skenet av sipprande morgonljus forma mina bryn efter någon nyligen sedd you tube tutorial. Jag hör bara rösten på nyhetsuppläsaren, eftersom min aktivitet kräver fullt fokus. Över 1100 barn dödades under fjolåret i Syrien. Vinklar min spegel så jag kan få mer dagsljus och inte lämnar några grova hårstrån utanför min youtube mall. Jag är kräkfärdig.... Illamående och sjuk av hur mitt liv kan handla om bryn, när barn dör. Jag är född i ett I-land och har blivit en I-landsegoist.Även om jag brinner för att hjälpa. Jag volontärar och räcker ut en hand, har ett fadderbarn och skänker till olika välgörande ändamål... skickar iväg ett leende dit det behövs, öppnar min famn och kramar många. Med you tube formade bryn då förstås. Så många gånger som jag har övervägt tanken att lämna allt, och bege mig dit i världen där jag kanske kan hjälpa till på riktigt. Där ögonbryna åter kan mötas på mitten och få frodas fritt. Såklart har jag barn och familj och människor här jag älskar och är älskad av. Så att lämna för kriget i Syrien, eller liknande är inte en helt genomtänkt plan. Men ändå. Fuck balen på slottet. Barn dör. Hela tiden.
