We need a simplification
I det enkla kan det bli svårt. I det svåra kan det blir lättare.
Vår verklighet och vår värld blir bara mer och mer obegriplig. I min vardag är livet för det mesta grönt och skönt. Jag tampas såklart med mina demoner , med känslor för de människor som far illa , nära mig, sorg efter förlorad älskad familj och andra små skitsaker... som pms och någon finne då och då på höger skinka... I övrigt är jag så sjukt tacksam. Över så mkt. Min pappa lärde mig tidigt att ta ansvar och visa framfötterna. Att vara rättfärdig och dra mitt lass framåt .. och inte bakåt. Mamma och mormor visade mig omsorg och empati gentemot mina medmänniskor och jag är såååå tacksam för vem jag är idag. Jag har ett ansvar. I livet, mot min familj, mot mina medmänniskor eller rätt och slätt mot alla som korsar min väg. Det är ett mantra jag påminner min spegelbild om varje dag. Jag har högkvalitativa konferenser i mitt huvud varje gång jag ställs inför en ny situation och väljer endast de strider där min hjärna och mitt hjärta vrålar rätt ut att det faen inte är OK längre. Jag har med åren valt att jobba mig smartare. Jag har investerat timmar i mental träning kring förståelse, insikt och kunskap. Jag vill inte vandra omkring på jorden som ett pucko, utan att vrida och vända på varje situation, ur alla synvinklar och vrår. För att förstå. Det är lite segarbetat men jag trivs mycket bättre i min nya tröga värld, är lyckligare och mer harmonisk inför det sker runtom. Under den resan valde jag också att ta ett kliv från köksbordet ut i världen, där jag bla varit volontär i olika områden. Det gör mig såklart inte till en allvetare. Eller ngn besserschmitter men till en ödmjukare och mer empatisk person.
Jag är väldigt bestämd på att förståelse för andra kommer inifrån DIG själv. Att empatiskt förmåga inte är en omöjlighet . Att din egen olycka och bitterhet smutsar ner, inte bara din värld utan många andras, att ditt synsätt inför hur världen skall se ut, kan bli lika bitter som din gråa insida. Om du bestämmer dig för att det skall vara så. Nu viktigare än nånsin när världen håller på att smälter ihop till en enda olycklig sörja, där vi människor, sätter våre egna egon först och bedömer värde och orättvisor genom att titta på varifrån du har ditt ursprung.
Min jord, din jord.
Mitt liv, ditt liv.
Vi.
Hur jäkla svårt kan det vara.
