Uppäten men överlycklig över dotterns hemkomst!

Naturen har sin gång, varje liten mekanism och varelse fyller sin funktion. En liten jäkel fyller sin vardag med att äta på folk och tydligen gillar de några bättre än andra. Så jag borde se det som en komplimang att de attackerar just mig. Att bo brevid en skog är både rofyllt grönt och skönt. Man är utan grannar och insyn från nyfikna förbipasserande. Våra nya grannar är istället naturens alla 8 benta, fyrbenta svarta och håriga kryp både med och utan vingar. Hade tänkt att ta kort på baksidan av mina lår där jag svullnat upp så till den milda grad att det ser ut som jag har knän åt bägge håll. Resultatet av fotona blev en skrämmade dokumentär av gropiga lår ...MUhaaaaaa
Gårkvällen gick i grillens tecken och middagen serverad hos Stenbergs, fanns inte en arom som saknades. Det livet som tillhörde min ungdom och min pappas levnadsdagar kom åter i form av gamla ansikten. Mötet med dem var nostalgiskt och kärt.
Höjdpunkten var ändå när dottern halv 10 landade på Landvetter och kom hem till sist efter två hela veckor i Italien, brun som en pepparkaka, solblekt hår och med nyfunna vänner, ITALIANOS;) Nu är familjen komplett igen och rösterna vid frukost lika högjudda och livliga som vanligt.
En vecka kvar tills inspirationen åter skall spira. Nya kunder , nya affärer och fler projekt. Hoppas myggbetten svalnat och att längtan till kontorsstolen kommer tillbaka.