Familia ante omnia
Stefan och Tilda reste igår till Kapstaden för att hälsa på Julia. Lite ångestladdat att ha 75% av sin familj på vift, men lugnar sig lite med hjälv av appar som flight radar. Jag måste ha kontroll när mina barn reser.
Nu på morgonen visade det sig att en ny lag sedan 2015, kräver för inresetillstånd i Sydafrika, för ej myndiga barn, ett födelsecertifikat och ett godkännande från förälder nummer två. Halleluja för den lagen som kan förhindra barnsmuggling mm . Dock tog det 4 h att övertyga skattemyndigheterna i Sverige att maila intyget ( trots bank id och hela faderullan). De ville nämligen faxa över intyget…puih . Vilken morgon. Men nu är dem i landet i trygga händer hos Julia och kan njuta av sin semester i Sydafrika.
Vår messenger grupp i familjen är inte bara stressad ( såklart) men så fylld av kärlek och engagemang. Den är ett levande bevis på att bra skilsmässor inte bara föder bra samarbete, utan också tryggare barn och lyckligare dagar.
Så jag är sjukt stolt över hur vi två , jag och mitt ex, löst den här alternativa familjesituationen. Med stor respekt för varandra ( ok vi har haft ngr fallgropar genom åren), där vi bägge ÄR överens om att barnen kommer först.
Jag är sorgligt medveten om att alla par inte har den möjligheten. Jag och Stefan skilde oss åt i någon form av samförstånd då vi inte längre var lyckliga med varandra. Min uppmaning går därför såklart inte till dem där det finns tydliga svårigheter att överskrida). Men till alla er andra. Som vill bräcka varandra , i veckoschemat, som vägrar att ge med sig på minsta punkt. I ren egoistisk hämndaction mot sitt ex.
Vi som en gång valde att vara familj. VI är fortfarande det , oavsett om jag och Stefan inte väljer att leva ihop. Vi är kärnan i barnens framtid.
Barn känner , hör och ser mer än vi vuxna.
Barn känner , hör och ser mer än vi vuxna.
Familjen före allt.
