Livet är skört
En hallonpaj står mellan mig och den som nästan dog. Obegripligt hur döden kan vila runt hörnet och inte ens ha ett synligt ansikte. En kärnfrisk man i sina bästa år. En stark familjeman och en älskad partner. Och en kär vän. En älskad människa vars hjärta stannade, om så bara för en liten stund.
Min vän räddade mitt i natten livet på sin älskade mans hjärta. Genom kompressioner. Historien är så overklig och så hemsk att orden inte riktigt går in. Förrän vi sitter där mittemot med endast ett bord och en utsökt hallonpaj oss emellan. Nu efteråt har hjärtat fått en maskin att förhålla sig till. Trådar och modern teknik hjälper nu livet vidare. DET är omöjligt att inte bli skakig över hur läskigt skört livet är. Att inte bli eftertänksam och förstå hur rädda vi måste vara om oss och varandra.
Kommunikation är A o O . Att våga berätta hur vi mår. Och låta vårt eget ansvar bli större när det kommer till att våga ta hjälp. Min pappa som dog i cancer, fick vi veta efteråt, gått länge med en känsla av att ha satt i halsen när han åt. Matstrupscancern tog honom obarmhärtigt när tumören spred sig som en löpeld. Jag har redan förlorat människor i livet, men vår verlighet är så obarmhärtig och ekorrehjulet börjar rulla för fort.
Jag minns nu igen hur spårvagnarna gick utanför jubileumskliniken där jag stod i ett rum med min döda pappa. Han var precis som jag mitt i livet. Endast 55 år.
Så nu vill jag vädja till alla som älskar livet, sig själva och som har människor i sin närhet som älskar. Att vara just det. RÄDDA OM SIN HÄLSA. Tala om det är något som är fel. Gå till läkare om det är något som verkar vara fel. Höj rösten om det inte blir uppmärksammat. Jag tror att man ibland i vården måste "vara frisk" för att vara sjuk. Dvs höja rösten och kämpa för livet.
