Historien räknas
Jag behöver eufori för att skriva. Behöver energi, lust & känslor. För det mesta lyckas jag att hitta detta i min vardag. Plockar upp små guldkorn, leenden, en hjälpande hand eller en fin historia. Från någon eller några. Händelser som gör mig lycklig kan vara små, vara beroende av mig själv eller i dess raka motsats. Helt oberoende. Du kan vara en del av min lycka. Även om jag inte känner dig. Det har jag lärt mig med tiden. Att känna så & det berikar mitt liv så mycket.
Ibland så kommer alla de där känslorna på en gång och triggar igång orden i mitt huvud. Som i lördags kväll när jag och min bror fick en fantastisk kväll av min mamma på Kaj sjul 8.
"Flygblad över Berlin" med Stefan Andersson. Varit extremt bortskämd med att fått sett samtliga av Stefans historiska guldkorn live. Hans låtskatter, som för framtida generationer, borde saluteras likt
min generations respekt för Vreeswijk.
Blev avblåst från stolen.IGEN. Milt sagt. Skratt, gråt, värme, riktig musik..på riktigt. Ja men så jäkla BÄST. Har du inte sett skynda och köp biljetter, de är snaaaart slut.
Förutom inspirationen från Andersson & Co rent musikaliskt, så tänker jag mycket på vad historia har för betydelse och hur synd det är att främst jag i skolan inte lyssnade mer på vår egentligen mycket retoriskt kompetenta lärarinna Eva Esbo. Hon var faktiskt magisk i sina berättelser. Jag var bara inte mottaglig.
Vår historia har präglat vårt samhälle. Med vårt förflutna kan man hitta ännu mer lust att förstå, utforska och empatisera med omvärlden. Vad jag skall göra med alla dessa känslor får tiden röna ut. Troligen inte köpa en bok med Sveriges historia allafall ;=)))
