Civilkurage.
Tror min mormor var först med att rycka ut som personlig hjälpare på Birkagatan, där jag är uppvuxen. Hela gatan visste vem min mormor var och vi hade tidigt besök av en flicka, på samma gata , vars mamma var prostituerad och bodde med sin hallick. Hon fick en frizon hemma hos oss. Minns förvisso att jag var lite svartsjuk på henne och min mormors sätt att dela med sig..av just sig själv. Min mormor. Minns ett antal dramer där ngn i ett hus längre bort hotade att ta livet av sig med kniv och min mormor ryckte ut med ngn form av empatisk hjälpväska och avvärjde situationen. Det var lite läskigt såklart. Men samtidigt förstod jag tidigt att min mormor var lite av en superhjälte. Mot dem hon inte kände. Jag vet också idag att hennes superhjältskap förmodligen var bättre mot just dem hon inte kände. Och kan idag i mitt vuxna jag, förstå att det för henne säkerligen var lättare att hjälpa just okända. För vid varje brandsläckning tror jag hon stillade ett samvete. Och i det samvetet bodde en hel del mörka familjehemligheter och en del sorg.
När jag sedan ca 6 år flyttade ifrån min mormor för att bo med min mamma och min Janne, blev det ett par gånger, att vi stannade vår bil för att flytta på en aningen överförfriskad bonde. Oftast ifrån ett dike, där han säkerligen riskerade att frysa ihjäl. Andan att hjälpa har med andra ord kommit med bröstmjölken. Jag och min pappa Janne stannade även en gång vid en bilolycka. Där det gick mindre bra för en av de inblandade. På platsen fanns människor i chock och Janne var snabb med filtar som fanns i vår bil.
Är så tacksam för att fått se det empatiska. Är så tacksam för att jag har inplanterat i mitt hjärta att sträcka ut en hand. Till dem som verkligen behöver.
Mina döttrar har ärvt fenomenet. Bägge har de största hjärtan jag sett, även vid unga åldrar. De har klarat sig undan från egoismens och det stora jagets tid/generation. I natt var Tilda på fest i långedrag. De blev hämtade av en förälder och såg vid en lyktstolpe en ung man, utan jacka, väldigt berusad. De stannade bilen och försökte länge och väl få ur mannen om det fanns någon anhörig som kunde hämta. Han var inte bara försfriskad utan i princip förgiftad av sprit och kunde inte kommunicera. En timma senare kom till slut en radiobil/polis och tog över ansvaret för att ta hem mannen. Och de tre tonåringarna fick ett fint tack som övertalat mamman att stå med sin bil mitt i natten , ute i minusgrader för att troligen rädda honom från ett iskallt öde.
Superstolt över dig Tilda. Du är Grym. Alltid.
