Get up. Stand up.
Under många år försökte jag anpassa mitt känslomässiga jag , till den kultur som finns runtom mig. Dvs den lite mer tillbakadragna och tystlåtna. Den lite smygande och försiktiga som ständigt ville vara till lags. MEN, mitt inre känslomässiga
jag trillade över många trösklar och kunde bara inte vara tyst. Det försatte mig som oftast i olika konflikter, draman och onödigt energikvävande situationer. Min moralkompass stod ständigt på svaj o mitt dåliga samvete brann eftersom jag ofta
vid fel tillfälle yttrade exakt vad jag kände . Min läkare sa vid tillfälle att jag troligen passar bättre i Sydeuropa🤯 . Nåväl med mognad , djup och insikt har jag ställt mig först i mitt eget led istället för sist i någon annans . Jag har
absolut tonat ner en del av mitt stormiga jag. Men främst accepterat hur jag fungerar. Idag är jag stolt över min öppna käft som tillsammans med mitt empatiska hjärta stormar ut när det behövs. Enligt mig! Jag skulle aldrig fått jobb på dramaten.
Men har bevittnat liknande scenarior i min egen närhet och dessvärre många gånger inte lagt mig i. Just för att jag så gärna velat passa in. Idag sträcker jag stolt på mig, slänger på mig min rustning och drar upp mitt gevär. Jag är beredd att ta
strid för DET jag tror och känner för. Långt ifrån bekvämt. Men så värt varje andetag . Vi måste lägga oss i. För dem som inte vågar. För dem som inte har kraft. För dem som behöver. Och kanske så är vårt "lagom" i mitt älskade mellanmjölksland Sverige
precis det som hjälpt mig. Jag lägger mig i lagom mycket , dvs väljer bort skit som jag inte behövs till och jag ger också lagom av mig själv för att försäkra mig om samma empatiska förmåga i gengäld . Dvs jag simmar runt i mellanmjölk och mår precis
som jag förtjänar . Bra ❤️ Stå upp för någon !!
