"Two eyes, one nose and one mouth-we are all the same"

Lite oklart om jag citerar Dalai Lama rätt från sin vistelse här i Sverige, men tanken är så vacker att jag väljer att kapa den precis så som jag valde att höra den.. För de allra flesta av oss på denna jord har just det två ögon, en näsa och en mun. Och det gör oss lika. På många sätt. Just sett två avsnitt av "kroppshets" med modiga Mia Skäringer som går på botten med våra snedvridna kroppsideal. Satt faktiskt och skämdes över mig själv och mina ibland rätt destruktiva och fåfänga värderingar om mig själv..och andra. Suck. Samtidigt är jag nyligen hemkommen från några dagars semester i Prag. En plats där miljoner turister strömmar igenom gator och torg varje dag och där just många näsor och ögon möts. Jag är så förbryllad över hur vi likt djur delar upp oss i arter, där annat beteende/utssende än vårt eget inte välkomnas. MEN när vi reser JA då älskar vi helt plötsligt det som INTE är svenskt och normalt. Olika eller annorlunda. 
 
Jag fokuserar mycket just nu på mina egna reflektioner, och jobbar hårdare än nånsin på att inte svika mina egna moraliska ideal. Små vardagliga reflektioner, som främst härstammar från det mer verkliga och kalla klimat vi idag lever och ser. 
Vi har sju katter på våran gata. Jag och en granne till hundar. Jag ser genom våra varma leenden att vi ändå har en viss oförmåga att närma oss i våra djurs olika sätt att agera. Som att katterna liksom på allvar MÅSTE reta upp min hund genom att snika in på tomten ,,,, 5 meter från hennes nos och ett staket. Och så lite vice versa, för visst har jag tappat det där kopplet ngn gång och en hårresande katt flugit in genom sin mattes trygga dörrar. 
Varför är det fult att vara tjock ? Min pojkvän äter ostbågar och jag går upp i vikt. Förr kunde jag leva på hönökaka och Oboy men såg ut som en trådrulle. Jag är samma människa idag med 10 kilo väl fördelat på min 47-åriga kropp. ( bara en notering) .
Min fråga handlar fort om olikheter... Varför nedvärderar vi människor som inte kan behärska sitt matintag, men bryr oss inte om dem som på utsidan är smala men kanske har sockrade inälvor.  Såklart för att vi inte ser det. 
Jag tittar också på programmet "allt för Sverige" där Anders Lundin så fint lär de chockade amerikanerna om vår jante lag, och visst jag håller med, det är lite ett gapskratt över att vi inte i viss mån vågar "living the dream". Men i olikheternas verkstad så äger vi också vårt "nöjd" och det är ju inte så illa det heller. 
 
Måste ocså i sammanhanget rek "arvingarna" på svt. Sökandet efter arvstagare till männsikskor som dött ensamma, och resorna genom deras bakgrund slutar i mötet med de vackraste och sorgligaste bakgrunder. Ytterligare en påminnelse om hur lite vi vet om dem vi möter. 
 
SÅ sammanfattningsvis . Vi måste acceptera olika. Vi måste ta reda på varför, förstå och respektera, vidare fundera och ge oss själva tid att se om vi kan lära oss... det som förmodligen någon inte förstår om oss eller dig., om någon eller några andra...