Would you let me see beneath your beautiful

Under helgen fick mitt hjärta bekänna färg och min hjärna åter arbeta på högtryck. Den vilar rätt långa perioder just nu och jag antar att livet tagit över. Främst den del som ständigt delar. Jag har inte riktigt de ord som just nu krävs för att vara transparent och öppen med min vardag. Och det är inget dramatiskt med det. Snarare ett väldigt behagligt lunk. Som lunkar på. Däremot har behovet av att vara i verkligheten blivit oerhört stort och jag känner med varje cell i min kropp, hur det är OMÖJLIGT att bara vara. Lite plågsamt på ett sätt. Eftersom omvärlden är så stor och det finns ett oändligt hav av bitar att förändra, förbättra. Så för mig att vara nöjd i det lilla är ganska kämpigt. Jag vill använda ALL min vilja till att hjälpa. Vill ge ALL min kraft till dem som saknar den och DELA med mig av oändlig empati och omsorg. Jag vill krama världen.
Nåväl, ett älderboende med funktionshinder fick i helgen en liten del av all kärlek jag vill dela med mig. 
Fan vi måste se det vackra bakom människor. Det avskalade från begynnelsen. Jag är inte troende och äger ingen religion. Men TROR i högsta grad PÅ just mänsklighet och våra förmågor. Om vi får rätt förutsättningar, tro , hopp och kärlek. Så ett mänskligt amen på det... 
 
Så hjälp någon i din närhet att plocka fram det vackra. Se någon som verkar ha hamnat på villovägar. Vi kan det idag. Med rätt kunskap och ett större mod och intresse för andra. 
Vi har kommit långt på vägen men har oändligt lång väg kvar. Vår empatiska förmåga försvinner ner i det stora svarta sociala mediehål som utvecklats.Där vi lättare tar avstånd och skapar nya förutfattade meningar. Våldtäktsrubriker. Skjutningar. Löpsedlar på kvällstidningar som väldigt fort ger ett obehag som känns ända in i märgen. Översätts till Ut med skiten. Är det verkligen så enkelt ? Vi och Ni. Du och jag. WTF! Från samma ursprung. I mötet med de sjuka och svaga, har jag sett så många likheter. Och i så mångt och mycket förstått att det lika gärna kunde varit jag. Som blivit narkoman, alkholist, saknat föräldrar,   utan trygghet och kärlek. Blivit mobbad, mobbat, haft högar med pengar eller inga alls. Osv. 
 
Ta vara på ditt faktum att du kanske landat inom den tråkiga normen "lagom och normal". Ge till någon annan precis det du önskar själv. Förståelse och respekt. 
 
I'm gonna climb on top your ivory tower
I'll hold your hand and then we'll jump right out
We'll be falling, falling
But that's okay
Cause I'll be right here
I just wanna know