It's a give and take.
Ok jag lär inte få något nobelpris för mina insikter. Jag har säkerligen delat dem korsan och tvärsan över hundra gånger sen jag började blogga för snart 10 år sedan ( 😱). Men är det något jag brinner för så är det banne mig rättvisa. Förståndet säger mig att det inte för alla är helt givet. Jag lever i ett I-land, så runtomkring mig handlar rättvisefrågor om saker som är exceptionellt OVIKTIGA!!! MEN, det är dem vi i vår verkstad måste förhålla oss till. SÅ varje dag ser jag små ilandsgenetiska orättvisor..som får mig att fundera lite extra.
Om jag ger dig allt jag äger. Utan att kräva något i gengäld.. kommer du då ge tillbaka.
Om jag viker ryggen för dig utan att få din respekt. Kommer du då nånsin förstå varför du får av mig?
Vi håller på att bygger upp en samhällsstruktur som tar ifrån oss själva vårt egenansvar. Och det skrämmer mig.
Jag hör hur jag själv låter som tant lastgammal, när jag ser på våra kommande generationers orespekt gentemot sin omvärld. Men också på girigheten hos våra äldre som aldrig blev nöjda med det vi hade.
Jag är övertygad om att vi alla kan påverka lite i vår vardag. Vi måste vara snälla på rätt sätt.
Först och främst till alla "curlingföräldrar", vi håller på att utbildar vår framtid. Vill vi att våra ungdomar skall tro att allt serveras på silverfat? Att de inte känner tacksamhet ? Att dem tar allt för givet ? Jag hoppas att vi vill att de måste lära sig att OM det de får ,kräver de att dem ger något tillbaka. Att vi tycker synd om våra unga , friska barn när de inte har den senaste iphonen eller inte får sitta i timmar framför datorn ? Att vi ständigt lurar oss själva med att ge med oss pga dåligt samvete. En ond cirkel. I mitt nya liv med bonus barn ( var såklart själv ingen idealisk förebild eller ngn supermamma under mina egna barns uppväxt) så är det så tydligt. Vi måste umgås med våra barn. Leda dem dit vi vill. Sätta gränser och lära dem respekt, omsorg och empati.
