Brunettbolla -is back.

The earth says hello .. Känner mig precis som i musikalen Hair, likt en hippie i sinnet. Som försöker frigöra mig från samtliga onda och skrämmande värderingar som vårt samhälle just nu serverar på silverfat. Vi håller inte ihop. Vi jobbar stenhårt på att särskilja vårt förstånd ifrån varandra. Och tappar mer och mer respekt för varandra. Vaknar upp till en liten glimt av hopp. Amerikanska folket tog sig till sist till valurnorna för att förmedla en liten strimma om  ljus för framtiden. Jag vill dansa naken i månens sken. Bara för det. Att människor i det land som har stört maktpåverkan visade att de hade en åsikt som påminner om den som jorden och dess folk borde ha gemensamt. Vi är ett folk. En jord. Enligt Trump är det "de farliga människorna som röstat".... Men oavsett  hans narcissistiska twittrande om vinst. Så fick världen tillbaka en smula hopp igen. 

 

Jag förstår ,att jag inte är amerikanen, som bor och lever där. Jag har också en djup insikt i att långt ifrån alla som röstat på Trump är "locals" med ett obefintlligt IQ . Jag förstår att jag inte förstår skillnader som han gjort med sin politik i ett land där jag inte bor. Jag vore oändligt korkad själv om jag endast valde att sammanfatta republikanerna med Trumps twitter och osannolika uttalande ihopklippta av press och media. 

 

Men när bilderna på människor, som i detta nu vandrar med bebisar över en arm, en treåring över en höft mot Usa i ren desperation och förtvivlan . Från sin egna misär i både Honduras och El Salvador. De kallas inte för människor längre. De är avhumaniserade. De beskrivs som farliga och ett hot.  Och att jag då påminns över hur dialogen härhemma förs kring dem som flyr mot Sverige. Hur vi / ni / jag fortsätter att tänka JAG. JAG. JAG. 

 

Nej det är inte lösningen att de alla går till Usa. Jag har inte lösningen. Jag är bara så oändligt trött att våra gener, förutsättningar och arv på sikt kommer att rensa ut fler folkgrupper. Att vi människor mer aktivt blir hatiska, tar avstånd och väljer mänskligheten sist. Att girigheten ständigt tar över och förståndet alltmer förlorar greppet om våra hjärtan.