Brunettbolla -is back.

Åkt samma väg miljontals gånger, med olika sinnen och erfarenheter i bagaget. Sett samma led, träd,hus och reflekterat olika för varje tid i mitt liv. Järnbrottsmotet, där min kusin bodde, där jag hängde väldigt mkt som barn, där jag smygrökte min första cigarett och där scouterna lärde mig i princip ingenting. Förutom att rista in namnet Robert flera gånger i en trävägg. Järnbrott där min kusin geografiskt bodde närmare min mormor än mig. Något jag som mindre vägrade att acceptera och snyftade högljutt åt ,när det kom på tal. Jag bodde närmast MIN mormor. Järnbrott där månen var hel och min pappa sa att den förföljde oss. Jag stirrade och vart jag än i bilen tittade längs med resan var det gula klotet där.. Så måste det ha varit. Pilegården Askim , där den långhårige första ungdomskärleken bodde som fick min oskuld. Han som rökte röda prince och som stal bilar. Han som först gången krossade mitt hjärta när han rev sitt kärleksbrev i tusen bitar framför mig. Gyllene korven, kiosken i Askim där hela min värld öppnades i ett nytt umgänge. Som så flitigt noterades i min dagbok. Deras namn, söt, ful, snäll , dum, allt de var och hur jag kände har registrerats väldigt noggrannt i min dagbok. Där jag blev rökare och rebell på riktigt. Säröbanan, den min pappa efter flertalet lögner om var jag varit eller varför jag kommit hem försent, en gång sa.. väntar bara på att du kommer hem och säger att bussen körde upp och ner på säröbanan... Det gjorde den aldrig;) Hovåsskolan, vårt andra hem ,vi på nygård. Där alla snygga killarna och de coola brudarna gick. Dit vi åkte på moped på rasterna och på vägen hem krockade Davids moped. Jag och Johanna. Vi berättade eller erkände aldrig tror jag trots trasig frambelysning:) . Askims kyrka, där Tilda döptes , när hennes farmor satt på första raden med svår cancer, där vi välkomnade ett liv och senare fick säga farväl till ett annat:( . Lyckhem, där vi under sista två åren som familj försökte lappa ihop vårt äktenskap med större hus, pool, större trägård och där våra liv gick skilda vägar. Och så sist men inte minst . Mitt älskade Skintebo. Där varje gatusten luktar gott, varje blåmes bär ett namn och där jag på skinteboskolans tak låg som 9 åring och bara stirrade rätt upp i luften i timmar. Där jag första gången rymde hemifrån men fick återvända till mammas trygga famn med en rostig spik genom foten. Här jag nu börjat om på nytt i livet.2 .

Livets linda. Minnen i varje hörn. Glada, ledsamma, vackra och förunderliga. Så jäkla underbart.