Brunettbolla -is back.

Så vackert på något sätt, att hålla någons hjärta, eller att veta att ens hjärta ligger i någons hand. Även om om den fysiska illusionen av innebörden inte är vad jag syftar till. Utan meningen bakom. Jag älskar den texten till låten som  Björn Skifs gör och även om den smärtar mig i minnet från min pappas begravning, så har den fått så många olika kontexter. Just nu i vad jag ser i min närhet är jag oerhört mån om att alla skall få ha den känslan. Dvs veta att någon ansvarar för just ditt hjärta med sin hand och har dig i sitt hjärta. Det är så otroligt viktigt att få känna sig sedd, och älskad. Jag har lättare att älska idag. Lättare att dela med mig av riktig kärlek. Eftersom jag känner den från insidan och ut. Det är som att varje por genom livet mjukats upp och andas ren och (s)kär kärlek numer. Motståndskraften är som bortblåst och jag vill insupa allt och alla för att dela med mig av något vackert. Lite som en out of space love religion. Där jag är astronout och svävar fritt ibland stjärnorna. 

 

Att hålla någons hjärta är enkelt. Kräver inga ekonomiska förutsättningar. Utan bara en massa fokus, riktat och genuint intresse, massa omsorg och äkta engagemang. Förvisso måste du ha hittat din egen plattform och tänjt lite på dina egna gränser, flyttat några berg och rullat i lera. Ett par varv. Men sen. Då är det som ett hallelujah moment där de mintturkosa enhörningarna återuppstått och det faktiskt växer jordgubbar överallt. 

 

Nackdelen med att befinna sig i denna kosmiska sfär är att det blir så ledsamt att se dem runtomkring som fortfarande är motsträviga, ovilliga och oförståndigt kämpar för att hålla fast i hat och bitterhet. Jag vet idag att jag inte kan påverka dem och har en stor förståelse för människor som inte har samma förutsättningar och möjligheter. Jag är övertygad om att det finns en hand för varje hjärta som kan lindra. 

 

Idag vid mjölkdisken i affären, träffade jag den där mamman jag känner, som har en son som är 13 år och som inte kommer att överleva sin sjukdom. Som fick sin dödsdom när han var runt 6 år och som dagligen plågas av sin sjukdom och dess biverkningar. Vi pratar öppet , hon och jag , främst hon. Väldigt modigt och starkt berättar hon om deras brutala vardag. Jag ville så hålla hennes hjärta. Och önska för om bara en kort sekund att det kunde hjälpa.