Att äga en massa skit..
Hög på hög. Fyllda påsar, kartonger, travar med materialistiskt skit. Allt det här finns på min vind. Som ett tungt lock över mitt huvud. Enda sättet att slippa ångesten på är att aldrig gå en våning upp för att bli påmind. Att skänka saker borde vara lätt, att slänga är dessvärre enklare. Varje gång jag lägger en säck med kläder för återvinning, i hjälplådor, vrider sig magen åt två håll. Hamnar de verkligen rätt? Var kan man på ej udda tider åka och lämna hela och rena kläder och veta att dem alla verkligen går till rätt ändamål. Vi får lappar hem i brevlådan ofta om att det hämtas kläder, så lyxigt, precis utanför dörren. Det luktar dessvärre skit om utskicket och jag tror inte ett alls på att dessa påsar går till behövande. Det finns för mkt pengakåta människor därute.
Tankarna kring ägandet, behovet av att ha och köpa massa saker stör mig. Oerhört mkt. I jakten på framtida lycka och en ny början på livet, dyker ångestladdade tankar upp kring ägandet av all skit.
Jag packar. Packar för att göra en tillfällig förändring i mitt liv. I våra liv. Jag och Mattias har fått möjligheten att hyra ett hus och kommer under ett år testa sambolyckan. Förhoppningen är såklart att vi stormtrivs lika bra 24/7 som vårt varannan vecka nuvarande samboliv, så vi kan investera i vårt eget hus. Nu får vi låna ett hus och hyra ut våra lägenheter enligt laglig praxis ett år.
Det har varit en lång process det här. Fylld med många viktiga beslut, vuxna faktorer och en del planering. För att lyckas idag tror jag på 100% ärlighet och kommunikation. Så det har vi gjort. Banne mig. Viktigast var såklart Tilda. ( Julia bor ju i Usa) Hon fick frågan först och tycker lösningen i det nya huset kommer passa henne perfekt. Hade inte hon velat hade jag aldrig ens funderat över steg nummer två. Mattias har tre små sötnosar som jag högaktar och håller av. Hade de inte känt för mig som jag för dem. Hade det heller aldrig blivit av. Vår kärlek är given, men så många faktorer att ta hänsyn till.
Så from 1/6 är jag sambo, jag och min lilla familj expanderar. Känns bubblande lyckligt, hissnande spännande, vackert och nu realistiskt. Efter 2 år och 6 månader med den här mannen vet jag allafall en sak. Vi fan älskar varandra. Resten får blir problem längs med resan att hantera.
A view to die for <3 or to live close to.
