Att tycka eller inte det är den stora frågan..
Min tystnad här på bloggen har delvis berott på ett rätt allvarsamt tänkande , sista månaderna. Jag har sjunkit in i funderingar kring mitt samhällsansvar och varje gång fingrarna nuddat tangenterna.. har jag känt att mina ord inte räcker till. För det jag känner. För mitt ansvar. Som människa. Aningen tung ryggsäck att bära, men skall ta av mig den söndagen 9/9. Inte då för att jag på den dagen fyller 47....
Jag vill lägga min röst på rätt parti. Jag vill vara stolt över att jag har tagit reda på ALLT jag behöver för att fatta det beslutet. ATT jag lärt mig att vara samhällskritisk utan att för den sakens skull tappa min empatiska förmåga. Jag har arbetat och arbetar fortfarande stenhårt på att aldrig vika en tum från värdet av MÄNSKLIGHET. Jag är stenhårt övertygad om att FÖRSTÅELSE för andra ger mig och alla andra en bättre värld. JAG har högst upp på min CV empati, självinsikt, och en strävan om att alltid söka efter mer information, att ALDRIG visa förnuftet en ingorans för att "jag inte orkar" och hatet skall ta över. Jag har bestämt mig för att hur NAIVT de än må låta. Så får banne migINTE missnöje och hat bli en del av min vardag.
Jag blir välidgt skrämd av många offentliga åsikter och svaret på dem. Jag blir matt i debatten. Främst eftersom jag ALDRIG kränker ngn öppet på just nätet. Det är FEGT. Jag väljer att tycka att din röst är din och den blir värdefull, för att att just du är det. Jag tänker däremot ALDRIG sluta att försöka påverka min omgivning till att istället för att döma och känna ilska, ge sig ut där och ta någons hand. För att kanske få en liten bredare världsbild, eller ett större hjärta.Eller bara få känna hur jäkla fantastiskt det är. Mötet mellan människor som väljer respekt och kärlek.
Jag kan inte sätta människor mot människor. Kan inte se hur vår avlånga geografiska plätt på planeten jorden på något sätt bara skulle tillhöra oss , som kallas svenskar. Jag kan heller inte vara stolt i det som skulle vara svenskt eftersom för mig handlar individens agerande om så mkt mer än vart man är född.
Så mina känslomässiga orosmoln ligger tätt på himlen i den högerextremistiska och populistiska värld vi nu lever i.
I min lilla värld. Så vet jag många "svenskar" som nyttrjar vårt bidragssystem och anser att DET är deras FULLSTÄNDIGA rättighet och sedan röstar SD för att invandrarna minsann inte skall ha något. De SKRIKER HÖGST på nätet.
Jag vet många "svenskar" som ALDRIG är beredda att dela med sig av sin inkomst och därmed plockar undan en del svart eller som gömmer pengar utomlands och ändå hävdar att invandrare är dem som kostar samhället mest.
Jag vet alltför många som ALDRIG umgåtts med människor från andra länder härhemma o som kallar dem för avarter när de väljer att formulera sig på nätet. Och som känner stor rädsla genom att bara läsa kvällstidningar.
Jag vet väldigt många som väldigt upprört skriker om våldtäkter som begås av just utlänska män och som dessvärre aldrig tagit striden för just våldtäkter i sin närhet, dvs dem som alltid pågått i vårt land av svenska förövare, då det ändå inte är en ny förteelse. Rättssverige har sovit för länge och kvinnors rättigheter att slippa våldtäkt.. så sjukt ifrågasättande. Av både män och kvinnor. Hade hon inte lite för kort kjol ? sa hon verkligen nej ? Det är inget nytt trots ökningen enligt statistik.
P.s vet också MÅNGA fantastiska människor som verkligen sätter ANDRA före sitt eget JAG och som på alla sätt värderar mänsklighet före HAT och okunskap. D.s
Jag vill med detta inlägg önska mig i 47 års present, till den 9/9 att DU som röstar, tar med dig ditt hjärta, kopplar samman det med förståndet. Noggrannt väger in VAD du vet och KAN om verkligheten och tar DITT ansvar för människor. VI OCH DEM. Skapar en sämre värld. På alla sätt.
Så grymt!!!!