Gilla...
Zick Zack.. så funkar mitt gillande, en dag upp en dag ner. Färgstarka åsikter som målar sitt budskap på himmelen. Utmanar mitt sinne och jag försöker förstå. Olika. Jag vill att du har mitt gillande. Vill att du i min närhet känner dig bekräftad,vill inte göra dig obekväm i ditt gillande. Om jag gillar dig, och eftersom du är i min närhet, måste det finnas en bra anledning till varför du gillar vad du gör. Även om inte jag förstår. Jag har varit väldigt bekräftelsetörstande i mitt liv. Sökt efter min egenkärlek i andras gillande. Bett och nästan krävt att andra skall göra det som verkar omöjligt. Låta mig älska mig själv från insidan och ut. DÄR är nyckeln. Knepet att nå lyckan.. Och inte ens när och där... och då när du nått din älskvärdhet, hittat din kärlek till dig själv..får du nånsin sluta arbeta för att lära känna ditt föränderliga jag och älska det som är nytt. För vi förändras. Men åter, jag använder så ofta min egen styrka för att få dig att känna bekräftelse. Jag vet hur det lyfter. Du, dig och ni kan vara precis vem som helst som berör min förståelse. Jag är glad att jag bidrog med negativa effekter i min omgivning under mina unga år. Glad över mina käftsmällar och på alla sätt lycklig över att jag fick dem. Aldrig hade jag annars kunnat se, höra och känna vad jag gör idag. För mig själv och andra.
Känslosam, känslofylld och nära MITT hav. Här hittar jag botten i mina funderingar och kan vara mig själv. Här på en gräsplätt mellan klipporna..till ljudet av fiskmåsar blir jag så lyrisk att kroppen spritter ur sitt skal. Moder jord du är som balsam för mig.Syret i luften smeker vid min hud och blir beröringen jag måste ha. Den blåa himmelen utan ett moln säger tydligt att du, ni och alla kan känna lycka. Solen värmer dessa tankar och får mig lyckligare. Om möjligt lyckligast. Jag är ju jag. Som är så bra och som fortfarande för varje dag att hitta kärlek och känslor för det som är ännu bättre.
