Brunettbolla -is back.

jahapp så var man inslängd i en liten hörna:) Brunettbolla kastar sig hejdlöst åt sidan för att slippa påtryckningar från den yttre sfären. Här inne blir det lugnt och skönt. Nog om detta. 

 

Solen har verkligen charmat oss alla idag, den har bjudit på så mkt värme och välbehag. Ändå var det inte min dag idag. Det är inte det alla dagar och idag sjönk jag ner i en liten svacka där hjärna och hjärta fick tampas. En riktig duell. Ord, mina ord som jag så kärleksfullt ombesörjer, gör inte alltid som jag vill. Och även om en del saker är lättare att skriva ner så är det ibland en omöjlig utväg. De måste sägas. I min tro är jag tydlig och försöker verkligen att öppna hjärtat för den som jag vill skall lyssna. Konstigt nog kryper rädslan fram ibland och lindar in min tunga som gör den vrickad. Jag vill säga och mena en sak, men i rädsla kommer det ur något annat. Att vara skrämd inför vad någon känner inför dig ( mig) är nog det kusligaste av allt. Att våga fråga. Tänk om svaret gör ont.  Min tid i livet har gett mig styrka att förstå att tiden du lägger på dessa funderingar gör mer ont. I längden. Ställ frågan, svaret räddar i längden oavsett outcome. 

 

Ikväll är det dags för den så länge sedan inbokade standup kvällen på opalen. Hallelujah, skratt förlänger livet och gösta petter vad jag är duktig på det. Övertygad om att mitt gälla skratt kommer eka över hela lokalen även när de andra sitter tysta. Det är jag i ett tokigt nötskal.

 

Jag kan konsten att gråta precis lika bra. ÄR glad för mina känsloyttringar och förmågan att inte längre behöva rida ut i strid. I rustning. Då när jag gjorde det så tappade jag alltid svärdet och kom hem skadad efter fight. Idag anammar jag tid och tystnad för att komma till ro med vad som verkligen ÄR viktigt. 

 

Tack du som följde med hit för att läsa <3