Rent ordbajseri från botten av mitt hjärta, med lite hjälp från min hjärna. Det är mitt gift, att låta fingrarna dansa längs med tangenterna. Tillsammans formar de meningar som hjälper mig i mitt liv. Ord får mina dagar att växa i lycka. Dem och mina två fina döttrar , sambo och tre bonusdöttrar. En 50 plussare med glimten i ögat och kärlek för så mycket.
Under tiden medans jag joggar ( det där midsommarloppet närmar sig sjuuuukt fort) försöker jag fundera på vilket ordspråk som passar bäst in på mig och människor i min närhet. Finns ju finurliga typer som vid de alla mest konstiga tidpunkter i livet alltid har ett ess i skjortärmen, eller ett känt citat. De kan världsvant återberätta filmer eller slänger sig vant med filmkommentarer. Jag kan sällan INTE ENS berätta en roliga historia då själva poängen oftast glömts bort...Jag kan dock oftast briljera med storys från min egen karriär, & då är ju risken oftast mindre att man glömmer poängen, men desto större att ngn som hör kanske känner objektet. Det har hänt då Göteborg är mindre än minst. "Den som ropar högst har mest att dölja". Man kan ju undra hur ett ordspråk blir ett ordspråk och vem som bestämmer det? Jag skulle gärna mynta ett par i såfall. Min mun går som en "labbarumpa" har jag en gång fått höra från en mycket vitsig & kreativ person( blev sedemera mkt känd Copy)...Tror inte jag hade hört det ordet innan, men använder det flitigt nu och ser många som ler...
Jag tycker ändå och faller till sist för "Ömsom vin ömsom vatten" ...känns som en bra beskrivning av min semester.. Lite träning, lite vin, lite grining och lite glad...En go blandning till sist...
