Bonus är Bonus.
Idag vävs minuterna ihop av sorg och glädje. Nu är det 14 år sedan min bonus pappa Janne gick bort i sviterna av Cancer. Känns lite overkligt att det gått så lång tid sen den där natten då mamma ringde och han drog sina sista andetag 😪. Janne har präglat så oerhört mycket av den person jag är och andas idag. Han kom in i mitt liv redan när jag var väldigt liten och även om mina minnen från den tiden är väldigt få så vittnar bilder om vilken trygghet han medförde. Han tog ansvar och valde att älska ovillkorligt från början. Som en bonus förälder ska.
Bonus är EN BONUS. Titlar är egentligen rätt oviktigt i förhållande till vad man har för relation, men jag har alltid varit kluven kring just det där med att ha två pappor och vad de skall kallas. Tog lång tid för mig att erkänna min biologiska pappas roll , eftersom han ju inte funnits i mitt liv. Nu tänker jag att Bonus ÄR BONUS och att jag hade tur som fick bägge delarna.
Idag kan jag säga att jag förstår innebörden av bonus mer än tidigare. Jag har varit glasklar i min övertygelse att man inte kan älska någon annans barn på samma sätt som sina egna. Idag titulerar jag mig stolt bonus förälder och vet att kärleken är så jämlik den kan bli. Jag vet också att jag bär ett på många sätt större ansvar än den jag själv haft som förälder, då min roll granskas med helt andra ögon.
När jag träffade mina små bonustöser var de bara 3, 6 och 8 år. Nu 8,11 och 13. Jag har sån enorm tur som får tillbringa varannan vecka med dem och kärleken har vuxit sig starkare dag för, dag. ÄVEN om det inte alltid varit lätt. Idag fick bli en dag för pepparkakshusbygge och i skenet från adventsljuset insåg jag att vilken bonus det är att ha och va Bonus.
Ledsamheten över förlusten av en fin bonuspappa, hedrades runt ett köksbord med kärlek. BONUSKÄRLEK 💖
