I blindo
Det är så enkelt att blunda, så skönt att krypa in i det varma trygga, innersta där ingen kommer åt. Ingenting.
Det är så skönt att låtsas att jorden är platt och att alla är från sagans värld, goda och mjuka.
Det är tyvärr helt jäkla omöjligt att landa där.
Min hjärna skriker rätt ut i världen och mitt hjärta orkar knappt ta in allt som sker därutanför min lilla värld. Helt matt.
Jag vill i detta nu skapa en revolution, kasta mig ut på gator o torg och be alla ta fram sitt innersta och finaste jag. Har legat däckad i ngn form av bakteriell flunsa och efter att ha plöjt mängder av dokumentärer på nätet vill jag i min självömkan bara gråta över att världen är så ond. Och mörk. Igår såg jag i mina vakna stunder Netflix "American Vandal" , säsong 2. Och för att göra en lång recension så handlar den om ungdomar, internet och sociala medier. Men i grunden mobbning och oförstånd. Det är SÅ JÄKLA vidrigt hur användandet, enligt forskning, minskar förmågan till empati och hur det ter sig. I serien får vi se hur sociala medier används i det brutala syftet att tillintetgöra människors identitet och hur de faktiskt lyckas. Alla som har ungdomar borde se den.
I vår I-landsvärld, där maten, huset och tryggheten finns skapar vi ett eget krig. Bakom våra skärmar. Vi glömmer bort den verkliga människan som tar emot och kastar med lätthet iväg skit åt det håll vi inte tittar. Jag vill ofta bojkotta nätet, sluta vara slav över den kommunikation. Lyckas sådär,hur många skogspromenader jag än tar. Fast i träsket.
Framförallt vill jag att vi försöker hjälpa våra kommande generationer. STOPPA flödet, användandet och rädda dem från allt skit som finns där ute. Låta våra barn behålla kreativiteten, förmågan att tänka själva och fritt, utan insyn från den värld på nätet som är allt annat än på riktigt. Låta dem vara i den barnsliga värld med kuddar och mys så länge det bara går.
