Rent ordbajseri från botten av mitt hjärta, med lite hjälp från min hjärna. Det är mitt gift, att låta fingrarna dansa längs med tangenterna. Tillsammans formar de meningar som hjälper mig i mitt liv. Ord får mina dagar att växa i lycka. Dem och mina två fina döttrar , sambo och tre bonusdöttrar. En 50 plussare med glimten i ögat och kärlek för så mycket.
Det där nya livet som jag började i måndags, har redan skitit sig...totalt. Blev till min hjärnas stora förtret utdragen i springspåret igår och redan efter 500 meter funderade jag om en vecka i Kroatien verkligen kan radera minnet av hur man andas och springer samtidigt. Rejält anfådd, med vissa andningsuppehåll ändrade ansiktet snabbt färg från mörkbrunt med pigmentfläckar till knallrött och till sist helt kritvitt med samma fläckar. Men vem vågar erkänna sig besegrad av lite semester när man har Mr Running himself 50 meter framför gastandes...Efter 2,5 km tog mina inälver ialla fall så illa upp av överansträngningen att jag trodde jag skulle spy och kanske tom få en hjärtinfarkt. Med mycket stora funderingar om min hälsa och kroatiskt vin och dess påverkan lunkade jag hemåt. EXAKT en kvart efter detta har sanningen räddat mig från total förlust. EN HÄST förkylning har legat och grott, fått liv, frodats och blivit komplett AKUT. Jag nyser 500 ggr inom loppet av en timma, näsan öppnar upp likt en kran och är knallröd inom loppet av två timmar. Jag är sjuk! Jättesjuk faktiskt! Tjooooohoooo, min motion och min heder är räddad. Jag har ett virus och blir sängliggande fram tills skrivande stund. Huvudet har svullnat upp och kroppen väger bly. Apropå dessa pigmenteringar läste jag just att man genom hudläkare kan få en medicin utskriven som bleker huden...Funderar verkligen hur? Överallt eller just på stället då det är tabletter? Funkar ju att vara brunprickig när övriga huden träffat den riktiga solen och fått lite färg, men när den göteborska hösten tagit överhanden och man blir kritvit...
